Krönikor på Lajv-Norrland:
Rött Guld

[ Tillbaka till krönikor ]

Den saga jag ska berätta för er här ikväll handlar om hur det kan gå om man är girig. Denna saga hade aldrig ägt rum om det inte varit för några få personer som pengarna hade för mycket inflytande över.

Nåja.. nu ska jag börja berätta för er.

Det hela började vid ett värdshus som heter Ulven långt ute i skogen. I denna by hade under många år byns åldersman Sten Järnnäve styrt och ställt. Sten var en mycket god man och hade kontroll över både byn och skogarna runt omkring. Byn hade 40 år tidigare blivit totalt nedbränd av troll och svartalver på grund av en liten dispyt kring en bägare men det är inte det den här historien ska handla om. När Sten dog lämnade han efter sig ett testamente som försvann spårlöst vilket ledde till maktkamp i byn. De 2 personer som hade mest makt var nog egentligen det minst lämpade, men det var i alla fall dom som kampen stog mellan. Den ene var byns smed Tord. Mäster Tord var i mångas ögon en mycket rättskaffens man, ärlig och hederlig. Men denna historia kommer nog att ge dig en annan bild av denne man. Lagmannen var den andra personen som var ivrig efter makten i byn, denne man hade också många järn i elden, men han visste inte hur han skulle gå runt sina egna lagar för att få den makt han så hårt efterstävade.

Som jag sa så var grunden till denna bys andra katastrof grundad i girighet, och det är just om girigheten jag ska tala nu.. Efter byåldersmannens död hade många nya människor kommit till bygden för att försöka få en bit av den kaka som nu skulle delas upp. Trollen i skogarna kring Ulven var dock inte särskillt nöjda, den enda människa dom hade kontakt med numera, efter Stens död, var Mäster Tord. Tord hade i hemlighet sålt vapen till trollen under många år. Detta var visserligen en del som han och Sten var överens om men resten av byn hade nog inte gillat att han väpnade skogens män. Nåja.. trollen hade även en enorm guldreserv i sin grotta i skogen, denna hade varit fördåld i många många år då Sten Järnnäve hade förbjudit äventyrare att smyga omkring i skogarna. Nu efter hans död var det mer än lovligt med folk som letade efter det som Sten så villigt försökt att gömma.



Så givetvis började ryktena om troll och stora rikedomar florera ganska snabbt i byggden och en dag bestämde sig en mycket korkad tjuv att ta hela skatten med sig. Då trollen just gått och lagt sig för dagen smög han in i deras läger, flera personer hade ju försökt detta tidigare men alla låg numera som benrester på marken kring trollens boning.

När han väl hittat trollens skatt började han lasta den på sin mantel. Då skatten var för tung för honom var han tvungen att gå flera vändor för att hämta den, sista vändan såg ett av trollen honom och jagade honom en bit in i skogen. När trollet väl förstått var han var på väg så vände han tillbaka för att berätta för de andra. Gaach, trollens onde magiker blev ursinnig. Att lita på människorna var nu förbi. Nu var det hämnd som gällde. Gaach började genast tillreda en brygd för att stärka sina vänner i den strid som väntade dem, då han plösligt såg en skugga närma sig lägret, det var Tord. Då Gaach totalt tappat tron för människorna och ville jaga bort dem alla glömde han allt vad vänskap hette med denne smed och slog genast ned honom på marken. Vad som sen hände i trollens läger törs jag knappt berätta för så små barn som er. Men jag ska försöka göra det så milt som möjligt. Gaach slet upp en vårta på sin kropp så att blodet började sippra fram, med det kalla illaluktande trollblodet började han rita runor på vår käre smed. När han var klar så väckte han upp Mäster Tord ur sin dvala med en trollformel som skulle få vanliga människor att dö av bara ljudet. Tord reste sig sakta upp och öppnade ögonen, hans ögon var dock inte vad dom varit, numera var det bara 2 svarta hål kvar där hans tidigare bruna ögon suttit. Tord var förhäxad och var numera ett av trollens redskap mot byn…

Inne i byn hände det just nu en hel del! För att göra en lång historia kort så höll byn ett rådslag då dom hittat testamentet som visade att dvärgen Gilmur var arvtagare till byn enligt Stens sista önskan. Rådet hann även utnämna Klen Klara till Sten Järnnäves oäkta barn och alltså ägare till alla Stens tillhörigheter. Längre än så kom dom inte, mörka moln gled in över byn och förmörkade den plats där alla samlats, t.o.m alverna var här och det var nog tur det. Alla tittade sig omkring med förundran och funderade på vad som hände. Då plösligt Mäster Tord kom inspringande i byn med en yxa i vardera hand. Då folk insåg att han inte var sitt forna jag var det redan försent. Tord Högg runt sig som en vettvilling och trots horder av slag och pilar verkade han inte vilja dö. Faktum är ju att han redan var död och således lite svår att döda igen. På trollens order sökte han förbrilt efter tjuvens välkända ansikte men han fanns ingenstans att finna. När Tord trängt sig genom hela folkmassan vände hans sig om för att anfalla igen, Nu hade även trollen gått tillanfall från en av flankerna på byn.

När Tord kom till mitten av folksamlingen igen så möttes han av 3 alvpilar som alla satt mitt i bröstet på honom. Dessa tre pilar borrade sig långt in i den förtärda kroppen. Tord vacklade till men fortsatte fram mot alvernas krigare. Då dessa män var några av de bästa krigarna alver kan frambringa i dessa dagar så var Tord ganska chanslös. Hugg efter hugg träffade hans kropp och den ena yxan efter den andra tappades på marken. Tillslut stog han med sina bara händer och slog tillbaka på alverna. Då sprang en av Tords närmaste vänner Lagmannens vakt fram, och skiljde hans huvud från hans kropp. Han hade nu sett nog mycket död och förstog att den vän han hade i Tord inte längre fanns kvar på denna jord. Vid det här laget hade alla trollen flytt eller blivit dräpta men det var ändå ingen glädjeyra i byn, många låg döda, många sårade. Varför? Dom hade ju levt i harmoni med trollen under så lång tid? Ja ni vet ju varför.. allt berodde på girigheten hos en enda man. Denne tjuv blev visserligen rik, men han kunde aldrig visa sig i denna trakt igen, Och han hade många liv på sitt samvete. Det skulle ta många år innan denna trakt blev sig lik igen.

Så barn, tänk på vad ni gör innan ni åtar er en handling som kan få stora konsekvenser. Tänkt inte alltid bara på er själva!

 

FAKTA

Datum:
Arrangör:
Plats:

RUTA

7/7/2000 (3 dagar)
Väsen
Sunderbyn

[ Tillbaka till krönikor ]

 

© Copyright: Zakarias Persson , zacke@warriors2.com

Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com