Krönikor på Lajv-Norrland:
Egils berättelse från Mårsmarken

[ Tillbaka till krönikor ]

Jag heter Egil Hammarhand och är våran förra konung, Embarions personliga livvakt. Den historia jag nu ska berätta är den om den tid just innan han lämnade oss för att bli lurad in i döden av ett alvkräk. Visserligen har de mytomspunna sägnerna om honom talat om för oss att han skulle bli förådd och dödad av alverna, ändock känns det som ett nedsligt nederlag för mig som var ansvarig för hans liv vid detta tillfälle. Jag är dock inte att klandra för hela denna hemska historia och jag ska berätta för er varför jag inte kan ta på mig hela skulden för hans död.

Som handelsmän

Vi var utklädda som handelsmän när vi väl kom fram till Mårsmarken, vår kungs sista mål i livet. Varför vi var utklädda vet jag inte än i denna dag, för mig kändes det som om detta bara var en väldigt farlig manöver då vakterna (jag och Sten) bara fick bära våra svärd. All rustning, sköldar, bågar och liknande saker hade vi gömt undan i vårat läger. Det enda kungen berättat om detta uppdrag var att vi skulle söka kontakt med alverna för ett mycket alvarligt samtal.

Kungen: Egil, du får absolut inte vara så dominant som du är i vanliga fall , då förstår alla att du inte är någon vanlig vakt.

Egil: Jag gör som du befaller, hur ska jag bete mig då? Kungen: feminint.

Egil: VA?.. hmmf. Ja, min kung. Allt för kungen och riket.

Och så kom det sig att jag fick vara lite mindre maskulin och lite mer feminin under en dag, jaja.. ni som var där vet att det inne var lite mer feminin utan jävligt otroligt fjantigt flickig. Nåja. Jag gjorde som sagt allt för min kung och mitt land.

När vi väl kom in på värdshuset i Lokatten började vi genast med att försöka få reda på vilka som var kungen trogna och vilka som smädade hans namn. Detta var givetvis också på kungens order. Att spela lite knäpp visade sig bära frukt. De flesta pratade öppet med mig om vad dom tyckte om vår kung. De flesta hade nog ingen syn som jag kunde göra nått åt men värdshusvärdinnan var mer än väl fientlig mot konung Embarion. Hon klagade bland annat på att han inte visade sig i trakten och löste deras problem. Fattar hon inte att en kung har mer att göra än att lösa pöbelns problem? Nog om det, vi fick iaf vårat mjöd efter en del väntan. Jag och min trogne soldat ..(per).. stämde genast upp i en sång då vi tyckte att detta värdshus behövde lite uppmuntran. Det var sannerligen en butter skara människor som hade samlats i Mårsmarken denna dag. När vi var klara stämde Jordemor upp i en sång jag aldrig hade hört förut, jag hade heller aldrig hört någon sjunga så vackert! När hon var klar kändes det som ett misslyckande att vi ens vågat öppna vara munnar och kallat det sång, detta var något helt annat nämligen. Så vi blev sannerligen förvånade när Jordemor kom fram till oss och frågade om vi kunde sjunga lite mer för härskapet. Anledningen var helt enkelt att hon inte kunde våra sånger och ville få en chans att lära sig dem. Så mer sång blev det, och mer mjööööd…

Cerdik och It

Den person som jag direkt kände att vi kunde lita på var Cerdik från ”solarisordern”. Dessa riddare var kända för att vara mycket rekorderliga karlar. Raka motsatsen till den ståtlige unge mannen Cerdik hittade vi en byfåne vid namn It. Han hade en gåta som jag inte än i dag har svaret på. Gåtan gick nått som så här

"Hästens hov i hagen hasta, hungern hugger magen hans, havren har han hässjat halvt. Hur heter Hingsten?"

Om någon vet svaret så skulle ni stilla min nyfikenhet genom att tala om svaret på denna märkliga fråga. Kanske ses It och jag igen, och då ska jag kunna svaret. För jag hatar att stå rådlös.

Mystiska personer i skogen

Då vi satt ute och pratade med IT och några andra från byn vid elden vid vattnet såg jag nått märkligt. I skogen såg jag en rörelse, jag vände huvudet där jag sett rörelsen men allt var stilla. Jag tittade länge och väl men såg inget. Då jag var lite orolig för kungens liv låssades jag som om inget hänt fast jag talade givetvis om vad jag sett för kungen och Sten Falköga. Att det kunde ha varit en alv slog mig inte förrän senare då kungen frågade mig om den saken, Och visst kunde det ha varit det. Vi gick ut en bit i skogen i följe med 2 bågskyttar från byn men vi såg inget mer av den mannen. Vi ville inte gå för långt ut i skogen då det inte passade våran förklädnad särskilt bra att gå ut i skogen utan vidare. Vi fick helt enkelt vända om och fundera ut nått annat.

Rykten om andar och andra väsen

När vi kom tillbaka till värdshuset möttes vi av en underlig man vid namn Jean de la Noir denne man påstod sig ha sett andar i skogen. Han var själv andeforskare och besvärjare. Denne man hade jag från början svårt att placera. Om det berodde på hans avsky mot feminina män eller hans allmäna avsky mot folket i byn kan jag intet svara på, han var i alla fall en vi var tvungna att hålla ett extra öga på under dessa dagar.

Dagen efter mötte vi ett adelsfölje som sökte en brosch. Dessa män skulle senare visa sig tillhöra en Demonsekt och den omtalade broschen var ett mycket farligt magiskt artefakt som det nog var tur att dom aldrig fick tag i. Redan första anblicken på dessa män gav mig kalla korar längs ryggen och jag sa till vår kung att jag gärna gick ur våran förklädnad nu och såg till att bevaka honom som det var meningen. Kungen höll med då allt för många ögon hade tittat på honom och allt för många öron lyssnat.


Direkt vi bytt om besökte vi värdshuset för att tillkännage att kungen var i Mårsmarken. Efter detta såg vi även till att de som smädat våran konung fick en tillrättavisning. Bland dessa personer fanns tex. den förre värdshusvärdinnan Senja. Nåja, efter kungens framträdande begav vi oss direkt ut i skogen då vi hade hittat en som kunde visa var alverna bodde. Väl hos alverna skedde ett långt samtal mellan deras prins och våran konung. Då jag inte var tillåten att vara i samma rum som dem har jag ingen information om vad som sades på detta möte men kungen verkade nöjd men ändå tyngd av problem när vi återvände till byn.



När vi kom in i byn igen var det kaos, ett gäng barbarer stog och tutade i ett stridshorn högst uppe på kullen någon kilometer från värdshuset. Detta var givetvis något som vi var tvungen att reda ut direkt så vi gav oss iväg i all hast. Då vi motat iväg dessa män och fått deras ord på att dom skulle hålla sig borta från byn så begav vi oss tillbaka till byn igen.

Nu fick vi även höra ett rykte om att den omtalade broschen var i några illvättars ägo så vi begav oss än en gång till barbarerna. Vi bad dessa ånga dom åt oss som ett bevis på deras välvilja och så skedde också. Dessa illvättar fick sätta sina liv till men någon brosch fick vi inte av dem.

Den kommande natten blev vi väckta av adelsföljet som nu hade slutit upp med ett gäng zaloth munkar för att ta våran kung till en elak ritual. Under den strid som kom fällde jag en man och skrämde iväg resten av dem långt ut i skogarna. Att jag ensammen tog mig an 7 beväpnade män borde vara nog för att förstå vad kungen betyder för mig. När jag väl jagat ut dem ur våran boning tog Sten över och vaktade. Han stod med sin normandiska sköld, helt naken i dörröppningen och väntade på de nu 6 männen som stod med dragna vapen utanför. Att anfalla sten är nog det dummaste man kan göra och detta hade nog dessa män förstått för dom stod passivt och funderade på en plan. Själv spände jag min båge och gick fram till ett fönster. När dom såg mig med min spända båge tog dom genast till flykten utan att tänka det minsta på deras sårade kamrat som låg för mina fötter. Jag förstod ju att denna natt var slut för oss för dessa män skulle fångas in till varje pris, inte kan man ha såna människor i sitt land!. När vi väl samlat alla som var kungen trogna, Alver, Cerdik, barbarer, Fenix och Jean de la Noir var det dags att leta reda på dessa ondskans män. Vi letade länge den morgonen och det var dag innan vi återvände till värdshuset. Vi möttes av en piga, den nuvarande värdshusvärdinnan i dörren. Hon grät och kastade sig i armarna på Cerdik och sa

- dom kom tillbaka just efter att ni gått och gick upp och tog sina egna liv för att dom misslyckats..
Och visst, vi hittade dem på loftet på värdshuset. Dödade med en liten dolk. Med sig hade dom även tagit en ung piga samt den gode solmunken som sjungit så glatt kvällarna innan med mig och Sten. Detta var en sorgens dag för Mårsmarken, och värre skulle det bli.

I skogsbrynet stod en alv kvar för att språka med kungen. Detta skedde och kungen återvände till mig när jag stod och språkade med magikern Fenix. Kungen berättade då för mig att han skulle gå den långa vandringen till alvernas rike och jag sa att jag skulle följa honom var hän än behagade att gå.

Kungen tittade på mig och sa. -Egil, det här är en vandring jag måste göra själv, du får inte följa mig, ge mig mitt ord på att du stannar här tills ord kommer från mig om min tillbaka resa. Skulle jag inte komma tillbaka så ska du, Egil Hammarhand tjäna den konung som följer mig lika tappert som du tjänat mig.

Jag började mitt huvud för hans ord och ville helst inte höra.

-Men förstår du inte! Du behöver mig på den här resan!.

Kungen avbröt, nej Egil, jag går själv.

Det är det sista jag såg av våran kung. Jag såg även sorgen i Fenix ögon, Fenix hade känt kungen sedan länge och fruktade även han för hans liv. De som kände Kung Embarion vet dock att jag inte hade nått val. Stanna var det ända alternativet. Embarion och gudarna vet att jag hade offrat mitt liv för hans om jag fått den möjligheten men spådomen om Embarions liv och död trädde i kraft och nu kan ingen göra något åt den saken.

[offlive]

Då jag återvände till konungastaden så fick jag det bistra beskedet att ingen trodde på min historia som ni hört nyss så nu står jag utan min heder på egna ben. Den enda person som kan bevisa att kungen verkligen gav mig order om att stanna är Fenix, och den mannen vet jag inte längre var han är, ryktet går att han har försvunnit från mårsmarken och ingen vet om han någonsin kommer tillbaka.

Slut. Tack för ett toppenlajv Bäckahästen!

 

FAKTA

Datum:
Arrangör:
Plats:

RUTA

7/23/2000 (3 dagar)
Bäckahästens LF
Piteå

[ Tillbaka till krönikor ]

 

© Copyright: Zakarias Persson , zacke@warriors2.com

Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com