Krönikor på Lajv-Norrland:
Solarisordens Bankett, Fru Ylva berättar.

[ Tillbaka till krönikor ]

Vid tre glas efter middag anlände jag i Hertigens sällskap till Solarisordens nya kapitelhus. Jag var förstummad redan innan jag klev innanför portarna, över hur fort en sådan byggnad kunde uppföras om bara viljan fanns. Vid porten välkomnades vi av hovmästare Gålmund, en i mitt tycke mycket duglig ung man.. När jag i sällskap av min forne elev Fenix blev insläppt i den stora festsalen kunde jag inte låta bli att le svagt av belåtenhet, civilisationen hade äntligen kommit till Mårsmarken. Salen var smyckad och upplyst av hundratalet ljus av finaste sort, den sort som varken ryker eller luktar. Väggarna var prydda av sköldar med solarisordens emblem, och två långbord stod dukade förutom högbordet framför dem. När jag vandrade fram mot ordens överherre som satt i en tron i rummets mitt, fick jag en liten insyn i den makt denne herre utövade över sina ordensmän och kvinnor. Likaså mitt eget hjärta drog för en sekund ihop sig när jag kort begrundade den anslående syn av makt och rikedom han och översteprästinnan Kiova utgjorde. Ändå kunde jag inget hot känna i hans närvaro för min egen del, och när jag närmade mig hans tron reste han sig och hälsade mig stående, en stor ära som inte ska förglömmas. Översteprästinnan vid hans sida utstrålade ett lugn och en nästan överjordisk skönhet, någonting som fick mig att fundera och vilja veta mera. Innan alla hade anlänt fick jag tillfälle att tala med mina goda vänner Cerdic och Loryn en stund, och även bekanta mig en aning med de som jag tidigare inte träffat. Där fanns gräddan av Lobivias adel, ditresta enbart för banketten. Jag träffade Baronen Duuva med sällskap, men blev förvånad när jag märkte att dess antagonister, släkten Enhörning inte ännu hade anlänt. Jag hade av Hertig Gondar fått klart för mig att kvällen skulle kunna komma att handla till en del om förhandlingar dem emellan. Nå, när det blev dags att slå sig ner till bords blev jag visad till högbordet, där jag fann mig sittande på dess högra kant. Mitt bordssällskap var Översteprästinnan Kiova Viktoria, mycket passande och lägligt. Vi hann dock inte språka mycket innan den första av sex rätter bars in, och alla koncentrerade sig på den utmärkta maten. Solarisordens egna spelemän underhöll oss redan då, liksom resten av kvällen, och jag slappnade av en aning mer än jag brukar på dylika tillställningar, det var helt enkelt fantastiskt att lyssna till dem. Till att börja med var stämningen en aning tryckt, men så anlände Baron Enhörning och ställde till med spektakel utan gräns. Inte nog med att de anlänt sist av alla, utan han framförde inte sina ursäkter personligen, och inte den enklaste skål utbringades till värdens ära. Överhögherrens ansikte var en minut farligt nära att färgas av ett raseri som jag fann mycket klädsamt för honom, och hans ord till Baronen var mycket hårda och torra. När Enhörningen sedan lyckats få fram passande ursäkter och maner återgick alla till sitt ätande, och stämningen steg en aning. Men det var inte förrän några bägare vin senare som samtalen på allvar kom igång. Jag såg dock redan från början hur Solmunken Frull och hans vän gjorde sitt till för att höja stämningen, såsom solmunkar plägar göra vid alla tillfällen. Deras gula dräkter syntes pendla mellan borden, alltid med en bägare i näven. Baronen Duiva visade sig vara en källa till glädje även han, och mitt omdöme om honom är att han är en glad suput med ett hjärta stort som hela Mårsmarken. Under kvällen förekom dans i stora mängder, till den utmärkta musiken. Men annat hanns med likafullt. Jag fick den stora äran att deltaga i en ceremoni för at helga Cerdic och Loryns äktenskap, även om jag inte helt förstod Solaris seder. Hertigen fick sina bästa riddare, Egil af Drakhufvud och Jåri Korp att visa sina talanger i en envig. Vapnet som valdes var stav, kanske inte direkt huvudvapnet för någon av dem, mend de gjorde väl ifrån sig båda två. Inte helt oväntat segrade Jåri Korp, och hans nyblivne väpnare Obe verkade omåttligt stolt. Så hann jag ändå med att diskutera med översteprästinnan, men vad vi talade om vill jag inte nämna här, det är mellan mig och henne. Förvisso gav hon mig goda råd angående mina lärljungar, och jag hoppas att jag med hjälp av dem kan reda ut saker och ting. Åse Fafnisrdotter, en kvinna som jag har en märklig koppling till, kom och talade med mig. Jag hade förstått att hennes förhållande med Prästen Arch var något besynnerligt, och hon behövde råd från mig som kvinna såväl som magiker. Kort efteråt kon Arch och tackade mig, något jag fann besynnerligt då mina råd faktiskt lett till att Åse klargjort ett slut på deras umgänge. Plötsligen ljöd rop i salen, Baronen Enhörning hade blivit förgiftad påstods det, och han blev bara sämre och sämre. Eftersom jag av Hertigen blivit förbjuden att hela kunde jag inte mycket göra, men när Överhögherren påpekade att Baronen kanske skulle dö för en förrädares hand, gav både han och Hertigen sitt samtycke till att jag skulle hjälpa den arme mannen. Jag fick dölja min förvåning när jag kom till rummet där den sjuke fanns, och upptäckte att han redan blivit hjälpt i sitt tillfrisknande av Översteprästinnan. Mina observationer och slutsatser härav vill jag hellst hålla för mig själv dock. Kvällen var dock inte helt lugn ännu, och jag var själv farligt nära att bli inblandad i lönnmordet, när ett brev skrivet på ett antikt bokmål lämnades till Överhögherren. Ingen förutom jag själv kunde tyda det, och där stod bland annat att jag inte skulle lita på solarisorden helt och fullt. Orostiftaren som skickat brevet hade dumt nog för honom skrivit under med sitt eget namn, och därmed beseglat sitt öde. Vad som framkom av förhören under banketten har jag ännu inte fått ta del av. Jag blev lovad att få tillgång till att studera Solarisordens historia, i högborgen utanför Kaemlin, och jag kommer att resa dit så fort jag kan för snön. Klart är att Solarisorden är värd att studeras, värd min fulla aktning, och kanske.... mitt stöd. MVH Fru Ylva

 

FAKTA

Datum:
Arrangör:
Plats:

RUTA

1/6/2000 (1 dagar)
Solarisorden
Umeå

[ Tillbaka till krönikor ]

 

© Copyright: Anna Mustonen , annamus@gmail.com

Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com