Krönikor på Lajv-Norrland:
Jezz dagbok

[ Tillbaka till krönikor ]

Första veckan i Januari.

Måndag
Övertagande av mordbrännaren Jan Karlsson. Någorlunda spak karl, förmodligen inga bekymmer. Speciellt inte sedan Günther gett honom en av sina mer hotfulla blickar. Alltid lika underhållande att se folks reaktioner på min kompanjon.
Nästa anhalt Ö8. Borde bara ta tre dagar att ta sig dit med Karlsson. Som vanligt en tredjedel av betalningen vid övertagandet. Gott betalt den här gången, mestadels ammunition (15 av 45, kaliber 5.56. 3 av 9, kal. 9mm), men även tre mindre och fyra större batterier. Förmodligen inte ens halvladdade sådana, men ändå sällsynt generöst. Fick dessutom en leverans till gamle Klockan i Grop 34. Nå. Den får vänta tills vi lämpat av Karlsson i Ö8. Så trevlig är inte Klockhoff att man gör omvägar för att få leverera till honom. Två burkar med de vanliga pillren.
Slog läger tillsammans med två samlare. Skabbigt pack, men de scavengers som strök omkring vågade sig inte nära en såpass stor samling. Bönor till middag. Karlsson håller sig lugn.

Tisdag
Lång sträcka tillryggalagd, tack vare lift med en militärkonvoj drygt tre mil. Ibland är det bra att ha välvilliga bekanta bland befälen, vi behövde inte ens betala sedan Överste Ström insett vårt ärende. Konvojen dock inte på väg åt samma håll som vi, efter en måltid av bönor och delar av en ren som inte hann undan en av militärernas skotrar skiljdes våra vägar. Vandrade raskt tills skymningen, slog läger utan sällskap.

Onsdag
Scavengerattack under natten. Beväpnade givetvis Karlsson, men denne försvann i tumultet, tilsammans med vapnet och en av proviantsäckarna. Jävla kräk. Två scavengers ordentligt döda, resten försvann.
Fann spår på morgonen, Karlsson gått åt ett annat håll än de överlevande scavengerna. Följde dem österut hela dagen. Karlen har väl inte stor chans att överleva ensam, men vi måste ändå hitta kvarlevorna och skriva en riktigt rapport på ärendet. Militärerna, speciellt de i Ö8, är lite griniga med borttappade fångar.
Middag på bönor, det mesta andra fick Karlsson med sig. Förbannade kackerlacka.

Torsdag
Fortsatte följa spåret. Fann en tömd konservburk, men såg inte en skymt av Karlsson själv. Började snöa på kvällen. Tappade bort spåren, kunde inte hitta dem igen. Om bara Günth haft väderkorn som ett djur och inte bara de där ögonen... Gick inte att tända en eld. Kalla bönor till middag.
Vaktade i pass hela natten.

Fredag
Slutade snöa kring midnatt. Går dock inte att hitta Karlssons spår. Dock nära till Grop 34 nu. Förmodligen har han sökt sig dit. Sätter kurs ditåt.
Kväll; Framme vid Grop 34. Ingen Karlsson. Dock en hel del annat folk. Kanske söker han sig hit förr eller senare, Karlsson? Hoppas kan man ju. Gick in på Krogen, för stunden omdöpt till "Silverpilen" av någon outgrundlig anledning.
Slangen serverade oss bönor i utbyte mot att vi gick och hämtade senaste vattenleveransen åt honom. Militärerna på stället anser sig för fina för att gå sådana ärenden, och Slangen själv vill inte lämna sin krog. Undrar just om den mannen vet att vi inte ätit nåt annat än bönor på två veckor, och därför ger oss det bara för att retas? Nå. Skall inte göra mig till ovän med den där fånen, åtminstone inte för stunden. Krögare och militärer skall man hålla sig väl med. Men Slangen borde inte släppa in sånt folk som de där sångglada tokarna som trallade något om lyxiga vargar när vargflocken stod mer eller mindre utanför dörren... Glodde nästan ögonen ur sig på mitt ansikte, också. Har de aldrig sett en batterisyreskada förr, de idioterna?
Ett av befälen från militärkonvojen vi fått lift med var också där, en förvirrad karl som tydligen var bror till den gamle Wilf Mård, radioteknikern. Allt verkade dock lugnt på stället, som vanligt.

Lördag
Lika så gott att lämna över Klockans pillerburkar när man ändå var här. Sparkade lite på militärernas förläggning på morgonkvisten, men den gode kapten borgmäster skarprättare etc. etc. Franz Klockhoff hade då rakt ingen lust att stiga upp. Jag förklarade med enkla ord att han kunde hitta oss på krogen när han behagade stiga upp. Han verkade nog vara sitt vanliga älskvärda jag... Jag och Günth hade knappt fått i oss vår frukost - bönor igen - innan två av hans små rekryter dök upp och mer eller mindre tryckte upp bösspiporna i näsan på mig. Jävla sätt, de där snorvalparna, men så lär de ju av den värste också.
Nå, det dög minsann inte för Klockan att själv komma och hämta sina pillerburkar, nejdå, han måste ju köra med folk. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta, och man blir inte gammal på ytan om man inte gör som man blir tillsagd. Snöpligt, förstås, men sant. Klockan fick sina pillerburkar, betalningen var ju redan avklarad, och så var alla nöjda.
Förbannat mycket folk i gropen den här gången. Men ingen skymt av Karlsson. Klockan verkade dock hålla sig upptagen, scavengers, rebeller och annat pack. Han avrättade två karlar som talat lite för högt om Liberatian. Idioter. Och det värsta kom senare på kvällen, när jag traskade upp till Krogen utan Günther.
Det verkade som om varenda mänska i gropen, utom militärerna då förstås, hade samlats där inne och hade ett möte om att göra uppror! Inget vett hade de heller, för de berättade allt om sina planer för mig innan de ens började spekulera i huruvida jag tänkte stå på deras sida. Jag förklarare för dem att de var fullkomligt vansinniga hela bunten, och sedan gick jag. De vågade inte ens försöka stoppa mig. Idioter hela bunten, utom kanske de där som kallar sig "Det nya folket", de verkade åtminstone något mer tålmodiga. Kanske kunde vara värt att slå sig ihop med dem?
Nå, jag hade inte direkt lust att berätta för Klockan vad jag hört. Kunde bli intressant att se vem som klarade sig bäst först.
Folk har anklagat mig för att vända kappan efter vinden många gånger. Jag brukar svara att det är på det viset man slipper frysa.

Söndag
Blev förvånad när jag traskade upp till Krogen för att få något i mig till frukost. De små tokiga rebellerna hade lyckats lägga vantarna på en rökgranat någonstans, och hade helt enkelt rökt upp militärerna ur sina sovsäckar. Inte en droppe blod spilld, fantastiskt nog. Dessvärre var Klockhoff inte i närheten under attentatet. Inte heller fanns pillerburkarna i närheten.
Det dröjde inte många timmar innan bristen på de små tabletterna fått militärerna riktigt griniga, och givetvis hade de inga svårigheter alls att återta makten över gropen. Dessvärre sköt de en hel del mänskor, däribland Slangen. Så synd på en såpass kompetent krogvärd om han skulle dö av skadorna, det får tiden utvisa helt enkelt. Givetvis ställde man sig på den vinnande sidan, och militärerna hälsade mig och Günth med glada miner. Klockan kanske inte gillar oss, men hans mannar är riktigt trevliga pysar ibland...
Senare; När Klockhoff väl återvände (han hade visst blivit kallad till något slags möte med en av de ständiga konvojerna förbi Grop 34) hade hans lilla garnison tagit livet av mer än hälften av folket på platsen, men de fick allt skylla sig själva. "Det nya folket" hade stuckit till skogs redan kvällen innan, fick jag veta.
Klockan delade i alla fall ut en rejäl dos piller till grabbarna, och belönade - något motvilligt - mig och min kompanjon för vår lojalitet mot militärmakten.
Fortfarande ingen skymt av Karlsson däremot. Lämnar Grop 34 och återupptar sökandet imorgon.

 

FAKTA

Datum:
Arrangör:
Plats:

RUTA

2/28/2003 (3 dagar)
Irrbloss
Grop 34 (det heter så på riktigt)

[ Tillbaka till krönikor ]

 

© Copyright: Martina Jansson , halvalven@gmail.com

Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com