Krönikor på Lajv-Norrland:
Älskade syster

[ Tillbaka till krönikor ]





Jag kände det långt innan jag satte min fot på Svarta Laxen, det var något mörkt med värdshuset, något ondskefullt. Jag förstod snart att jag inte var den enda som var rädd, hela värdshuset verkade explosivt, som om alla sökte en anledning att få försvara sig, mot vad, visste jag inte, då, kanske var dem, som jag, rädda för sig själva och sina tankar...

Det började med röster, viskande röster som talade med mig, sedan kom mardrömmarna... Då trodde jag ändå att det fanns tid, att vi skulle kunna ge oss av, lämna ondskan på värdshuset, på skeppet... ack så naiv jag var! Så här efteråt tycker jag att jag borde ha förstått att jag var förlorad redan innan första skottet brann av, redan innan de första gav sig ut till skeppet men då, då trodde jag att det fanns tid.

Jag vet inte hur jag ska förklara, försvara, jag kan bara säga att jag anser att jag inte hade något val, och om du visste hur det är att ständigt se fruktan och hat i folks ögon, så skulle du nog inte klandra mig.

Jag önskar att jag kunde få det ogjort, alltihopa, att vi aldrig rest till Svarta Laxen, att vi aldrig sett SS Tyrosa, jag önskar att jag slapp gissa mig till dina tankar om mig. Samtidigt är jag glad, glad att jag inte längre behöver dölja vem jag är, att jag inte behöver gråta när du inte ser.

Jag letade efter dig i vimmlet efter explosionen, men det var så mycket folk, och ändå var alldeles för många förlorade...

Jag såg dig, Svarthatt höll om dig och jag såg att du sökte med blicken, efter mig, och jag tänkte gå till dig... sedan gick allt så fort, förstärkningen kom och jag hann bara tänka att dem inte fick se mig, att jag måste fly. Så jag sprang.

Älskade syster, förlåt mig. Men kanske är det bättre såhär, för jag vet att du inte kan förstå, och jag kan inte förklara, inte förklara smärtan när rösterna försökte ta över mitt huvud, inte förklara skräcken när jag såg mitt ansikte speglas i de andras förskräckta ansikte och jag förstod att det var mig de var rädd för, jag kan inte förklara äcklet jag kände inför mig själv när jag förstod vad jag gjort och skräcken när jag förstod att du förstod. Så jag lämnar dig nu. jag vet att du är i goda händer, Jag ska söka efter svar och när jag har dem ska du få dem, när du inte längre tvivlar på vem jag är, nej, när du inte längre tvivlar på vad jag är, så kommer jag och hämtar dig.

/Din Elen



 

FAKTA

Datum:
Arrangör:
Plats:

RUTA

12/8/2005 (2 dagar)
Ångermanälvorna
Kramfors

[ Tillbaka till krönikor ]

 

© Copyright: Lina Gullbrand , linagullbrand@gmail.com

Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com