Krönikor på Lajv-Norrland:
Ur Lirits ögon

[ Tillbaka till krönikor ]

Jag kommer aldrig helt förstå vad som skedde under min tid på Svarta Laxen men en sak vet jag säkert, det vände mitt liv på ända. Förändrade det för evigt, tvingade mig att se saker på nya sätt och jag önskar ibland att det skulle kunna göras ogjort.

När vi först kom var det ingen fara och det var väldigt skönt att få tak över huvudet och sällskap av andra människor. Och vilket sällskap, sen! En psylekt, det kunde jag aldrig tro. Både banditerna och inkvisitörerna var sällskap som jag gärna hade sluppit, åtminstone ansåg jag det då.

Att Alf Karlsson var där var jag inte alls beredd på och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Elen verkade glad över att träffa honom åtminstone och jag bytte några ord med honom, inte mer. Trots att jag bestämde mig för att se till att de inte pratades vid så mycket insåg jag att de båda var försvunna en stund senare när jag själv satt och pratade med Karasu, redan då började jag ana oråd. Jag fann Alf i hallen och en blick på honom, sedan visste jag att han visste och att också Elen visste. Jag hade rätt, det var då helvetet bröt ut. Jag minns inte vad jag sa sen, jag vet bara att jag skämdes så otroligt mycket över det jag gjorde mot Elen och Jesem. Jag vet att jag var övertygad om att Elen aldrig skulle förlåta mig. Jag vet att jag grät, jag vet att herr Svarthatt pratade med mig, jag tror han försökte trösta mig. Jag minns inte vad han sa då, inte nu. Jag hade trots allt förlorat min syster. "Du är inte längre min syster." Det minns jag.

Jag vet inte hur många timmar som gick, jag vet bara att hon förlät mig och jag är henne evigt tacksam för det. Hon förlät mig. Hon förlät mig.

Efter det blev det farligt, mycket vapen som riktades mot oss och medan banditerna OCH inkvisitörerna höll resten av oss under kontroll hände det inte så mycket. Vapen smugglades undan och jag är glad att det inte upptäcktes. Fler än Assar Klapper hade kunnat dött av skott då.

Sedan bröt kaos ut. På riktigt och på allvar. Herr Bredflin hade betett sig konstigt under dagen och under kvällen nådde det sin kulmen. Det blev mörkt och skrik och jag tappade bort Elen och fick inte rädda henne, hon tillät mig inte att komma henne nära och jag förstod inte varför då. Nu vet jag. De halvmutanter som befann sig där skrek också, Wyrmel var hotfull och jag kunde inte alls tänka normalt. Blodet rusade runt i kroppen på mig och jag fruktade mest för Elen, nästan aldrig för mig. Men den blick jag fick av Wyrmel... Jag backade och kunde inte göra annat. De lyckades slå och skjuta honom fördärvad, till slut.

När kaoset hade lagt sig, det var då jag fick veta Elens hemlighet. Hon sa förlåt och jag förstod inte varför, kunde inte förstå. Jag ville inte förstå. Min syster var halvmutant. Min älskade syster som inte förtjänar något sådant. Hon hade dolt det från mig sedan vi båda var små och för det förlät jag henne, då kunde jag inte göra annat. Men ändå... ändå förlorade jag henne. Vi blev nämligen tvungna att fly Svarta Laxen och det var i det vimlet jag förlorade henne ur sikte. Efter explosionen visste jag inte vad jag skulle göra och inte kunde jag hitta igen henne. Nu lever jag på hoppet att hon fortfarande lever.

Min tid på Svarta Laxen var inte fullkomligt av ondo, lyckligtvis. Efter samtal med herr Svarthatt har jag hittat något att tro på och det ger mig trygghet. Det är också honom jag slog följe med efteråt, att lämna också honom och bege sig ut ensam kan jag inte göra. Dessutom... Vill Elen hitta igen mig kan hon gå genom herr Svarthatt, då är han mitt enda sätt att finna henne.

Och mutanter då? Alla mutanter är inte onda, bara de som väljer att lyssna till den del utav de som är mutanter. Elen kommer välja att vara människa, det måste hon, hon är inte ond. Hon är min syster och hon är inte ond. Jag önskar bara att hon inte vore mutant, att Gud inte gett henne den prövningen.

 

FAKTA

Datum:
Arrangör:
Plats:

RUTA

12/10/2005 (1 dagar)
Ångermanälvorna
Kramfors

[ Tillbaka till krönikor ]

 

© Copyright: Malin Forsberg , systergos@gmail.com

Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com