Visor och sånger på Lajv-Norr

Och jungfrun hon gångar sig

Skriven av: trad
Insänd av: Fritjof Nilsson < fritjofn@kth.se >

Och jungfrun hon gångar sig

Och jungfrun hon gångar sig på högan berg
till att skåda i djupan dal.
Där fick hon se ett seglande skepp,:||
som fullt av grevar var.

Det var den minsta greven,
som uppå skeppet var,
han ville med jungfrun trolova sig,
så unger som han var.

Ungersven drager de gullringar fram
och sätter på jungfruns hand.
Trolova du mig, du lilla vän,
det är vårt kärleksband.

Och ungersven sade till sin käraste,
sin allra utvaldaste vän,
Han skulle sig litet bortresa
och komma snart igen.

När ungersven var bortrester
fick hon en annan vän,
Den hon tillförne älskade,
och älskade honom än.

Och när tre år var förlidna
kom ungersven igen,
Så frågade han svärfadren sin,
hur mår allra kärestan min?

Du har varit så länge bortrester,
i dag står din käresta brud,
Och vem kan bliva vännen din,
det vet allenast gud.

Och ungersven gångar sig i kammaren,
slår dörren igen om sig,
Så sätter han sig på förgyllande stol
och skriver det långa brev.

När brevet var fullskrivet
och timmen var förbi,
Så drager han ut sitt gyllene svärd
och ränner uti sitt liv.

När blodet börjar att rinna
som stridande strömmar ned,
Så låter han upp den kammaredörr,
ber sköna jungfrun se.

Adjö min lilla ängel,
och du min utvalda vän,
Vi får väl en gång mötas
hos gud i himmelen.

[ Tillbaka till visor ]


Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com