Visor och sånger på Lajv-Norr

Vargaflicka

Skriven av: Loke (Måns klang)
Insänd av: Elin Dalstål < elin.dalstal@gmail.com >

Den flickan mötte varg i skogen, och vargen sa dig vill jag ha, och flickan nekade och tveka, men så tog hon mod till sig, och så hon sa, ”Då du mig vara trogen och aldrig vill ja ha nån ann”, och vargen log och hand han tog och sa att vargakärleken är sann -I en varma hand mot kalla loven, jag skall göra dig till min, känn hjärtat sticka, du vargaflicka, jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn. Varma hand mot kalla loven, flickan tog i hand hans sin, hör vargar yla i vinterkyla, jag skall göra dig till min- Och ulven tog sin tös på ryggen, och träden blixtrade förbi, när vargen drog och käften slog genom mörka skogen, brann av vargaraseri. Och över moss och över hyggen for dem som en iskall vind, och i kärlighet tösen pälsen slet och kysste varsamt gråbens kind. Hem till vargamannes kula kom de på ett ögonblick, och tösen lekte och ulven smekte allt med sin tand och klo så nött och ömt det gick. Och under fullmånen den gula de dansade de med varann, och tösens hand satt ulv i brand och deras vargahjärstan smälte samman och de brann. -I en varma hand mot kalla loven, jag skall göra dig till min, känn hjärtat sticka, du varga flicka, jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn. Varma hand mot kalla loven, flickan tog i hand hans sin, hör vargar yla i vinterkyla, jag skall göra dig till min- Och våren kom till vargaskogen, tillsammans gick de ut på jakt. Det mot sommarn lida och vid flickan sida fanns han troget kvar som han hade sagt. Men för flickan var nu tiden mogen, ej längre hennes hjärta brann, och dagen grydde och flickan flydde, för att söka en annan man. Men det budet snart gråben nådde, och gråtandes sprang han ut, och över berg, genom ben och märg kunde männen höra vargens brustnas hjärtas tjut. Och tösen byakarlen rådde ”Att rid iväg för fullan hov”. Men trots hästens dans fick han ingen chans, nej den mannen föll för vargen rov. -I en varma hand mot kalla loven, jag skall göra dig till min, känn hjärtat sticka, du vargaflicka, jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn. Varma hand mot kalla loven, flickan tog i hand hans sin, hör vargar yla i vinterkyla, jag skall göra dig till min- Men flickan visste att ulvar elden skydde så hon satte eld på hela byn. Sin by i eld hon döpte, männen löpte allt medan lågorna slog högre upp i skyn. Men se den ulven aldrig flydde, tillsammans gick de upp i fyr. Mot varandras arm i en eld så varm, fick vargaman och mö sitt sita äventyr. I lågan av den röda glöden än en gång de båda brann utav lågor kysst den blev allting tyst, men tystnaden vittnar om att vargakärleken är sann. Tillsammans fick de möta döden, tillsammans fick de brinna ut, och i hettas plåga och i eldens låga fann de två varann igen till slut -I en varma hand mot kalla loven, jag skall göra dig till min, känn hjärtat sticka, du vargaflicka, jag undrar vad den tösen har uti sitt sinn. Varma hand mot kalla loven, flickan tog i hand hans sin, hör vargar yla i vinterkyla, jag skall göra dig till min-

[ Tillbaka till visor ]


Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com