Visor och sånger på Lajv-Norr

Benrangelsriddaren

Skriven av: svensk översättning av dikt av M.G. Lewis, lätt bearbetad av Robin Rönnlund
Insänd av: Robin Rönnlund < komponisto@gmail.com >

1.
En krigsman så båld och en jungfru så grann
De sutto tillhopa i den gröna
De sågo med ömma begär på varann
Alonzo den tappre så kallades han
Och hon Imogene den sköna

2.
”Ack” suckade han, ”då i morgon jag går
till främmande länder att strida
ej faller för mig mera saknadens tår
en rikare friares hälsning du får
och han får min plats vid din sida.”

3.
”Tyst grymme, tyst grymme!” var Imogenes svar;
”och upphör att orätt mig göra!
Den heliga jungfru till vittne jag tar;
Att lever du – dör du – min hand, mina da’r
Blott dig eller ingen tillhöra!

4.
Om nånsin begärets och fåfängans bud
Mig från min Alonzo förleder,
Mitt högmod, min falskhet dem straffe då Gud
Din vålnad till mig i min brudliga skrud
Så kommer och kräver tillbaka sin brud
Och rycker i graven mig neder

5.
Den tappre sig slet från den sköna i gråt
Och drog till de främmande landen
Men knappt årets tider följt solvarvet åt
Så kom en baron uti glänsande ståt
Och tillbjöd åt Imogene handen

6.
Hans skänker, hans guld, hans förledande skick
Snart fick hennes eder att vackla
Han störde hennes hjärna, han tjuste hennes blick
Hennes flyktiga hjärta i snaran han fick
Och snart tändes bröllopets fackla

7.
Och nu hade prästen välsignat vårt par
Ren dracks ur det guldprydda hornet
Och bordet sitt överflöd sviktande bar
Och löjen och skämt gåvo liv åt en var
Då tolvslaget dånar från tornet.

8.
Då hos Imogene med häpnad blev spord
En främmande sitta objuden.
Orörlig han satt; utan liv, utan ord,
Hans ögon ej vändes kring gäster och bord,
Han blott har dem spända på bruden.

9.
Han hjälmbett var slutet, gigantisk hans längd,
Hans rustning var svartgrå som jorden;
All fröjd vid hans syn är ur högtiden trängd
Och blå brinner lågan från lampornas mängd
Och hundarna fly under borden.

10.
Med tystnad och rysning en var honom ser.
Av skräck sitta gästerna stela.
Till slut sade bruden med bävan: ”Jag ber,
Fäll, tappre herr Riddare, hjälmbetten ner
Och värdes välfägnadens dela.”

11.
Hon tystnar. Och riddaren, som bruden befallt,
Lät hjälmen från huvudet falla.
Men Gud! Vilken syn! Vad förfärlig gestalt!
Ej ord målar häpna’n som rår överallt!
En dödskalle visas för alla!

12.
Och upp sprungo alla med skräckfulla rop
Och fasa och vämjelse kände;
Av rysliga maskar en slingrande hop
Kröp ut, och kröp in genom tinningens grop,
När spöket till bruden sig vände.

13.
”Se upp! Känn Alonzo!” var vålnadens ljud,
”Förräderska, minns dina eder!
Ditt högmod, din falskhet, dem straffar nu Gud;
Min vålnad till dig i din brudliga skrud
Nu kommer och kräver tillbaka sin brud!
Jag rycker i graven dig neder!”

14.
Sin arm kring den häpna nu lindade han,
Förgäves dess jämmer man hörde,
Och fort med sitt rov genom jorden försvann,
Så spöket som henne bortförde.

15.
Snart dödde baronen, och alltse’n hans slott
Stått öde i långliga tider,
Ty sagorna säga, att Imogenes lott
Är där att till eviga straff för sitt brott
Begråta det öde, hon lider.

16.
Vart år fyra gånger hon syns där igen,
När mordnatten spänt sina vingar,
Med bröllopsvit skrud hon då visar sig än
Och skriker, när benrangelsriddar’n i den
Kring dånande golv henne svingar.

17.
Kring dem dansa spöken med rysliga skrål,
Och blod ut ur dödskallar dricka,
Och stöta tillhopa var sin multnande bål
Och tjuta; ”Alonzo den tappre, din skål
Och skål för din trolösa flicka!”


Ursprungligen med i Lewis bok "The Monk" från tidigt artonhundratal, men den översattes och spreds i Skillingtryck över hela Sverige. En av de populäraste visorna nånsin faktiskt; bönderna på landsbygden måste ha kännt likadant som vi gör när vi tittar på skräckfilm.
Tre första verserna på orginalspråk:

"A warrior so bold and a maiden so bright
Conversed as they sat on the green.
They gazed at each other in tender delight.
Alonzo the brave was the name of the knight,
And the maid was the fair Imogene.

"Alas! said the youth, since tomorrow I go
To fight in a far distant land,
Your tears for my absence soon ceasing to flow,
Some other will court you, and you will bestow
On a wealthier suitor your hand.

Oh, hush these suspicions! Fair Imogene said,
"So hurtful to love and to me!
For if you be living, or if you be dead,
I swear by the Virgin that none in your stead
Shall the husband of Imogene be!

[ Tillbaka till visor ]


Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com