Visor och sånger på Lajv-Norr

Enor

Skriven av: Jan Carlson
Insänd av: Zakarias Persson < zacke@warriors2.com >

Refräng:
Enor var en modiger man,
allt du kan tänka dig vågade han.
Han slogs emot drakar och jättar,
mot orcher och troll och vättar.
Men av denna visa lär
att mod är mest till besvär.

Men denna visa handlar ej om
glittrande drakar och smutsiga troll.
Den börjar i byn på Utmoga hed,
i byn där vår käre Enor var smed.
Han satt vid sin sprakande härd
och vässade sitt svärd.

Plötsligt slogs dörren upp med en smäll,
av stormen ty det var en blåsig kväll
och innan Enor blinka hann,
i dörren stod en kåpklädd man
men Enor fann sig snart
och sa "Stig in!", så klart.

Ref.

Så mannen in i stugan skred
och talade så till vår modige smed
med röst som ljöd likt åskans dån.
Han sa "Jag tar dig härifrån.
Du lämnar denna värld,
din allra sista färd!"

Men Enor stod helt oförskräckt,
och kikade mot kåpans veck
för under huvan lyste klart
där mun och näsa borde vart
två ögon rött som kol,
som ur ett kolsvart hål.

Ref.

För Enor drog sitt blanka svärd
och ropa allt vad han var värd
"Jag väljer själv när det är tid,
och dör jag ska jag dö i strid!"
Men när han rusa fram
slogs svärdet ur hans hand

Döden talade och sa:
"Ditt mod är stort och därför jag
Skall ge dig chansen denna gång,
att kunna styra ödets gång.
Ditt liv är inte slut
fast tiden runnit ut!"

Ref.

"För denna tjänst jag blott begär,
du hjälpen mig med lien här.
Ett blad som smitts av månens sken,
av smärta sorg och godhet ren,
av kärlek sann och het,
skall vässas även det!"

Döden öppna Enors dörr,
det blåste nu som aldrig förr
sen small det till och Enors hus
blev uppfyllt av ett bländvitt ljus
När Enors blick blev klar,
var Döden inte kvar.

Ref.

Rätt ofta allt som åren gick,
vår vän besök av döden fick
och ryktet gick i bygden om den
konstiga figur som kom
till trakten då och då,
att smeden hälsa på.

Och rykten leder till förakt
och Enor miste all kontakt
med dem som förr hans vänner var.
Till slut fanns inte någon kvar
av bygdens alla män,
som ville va hans vän.

Ref.

En kall och dyster vinterkväll
sa Enor plötsligt till sig själv:
"Mitt liv är inte mycket värt.
Jag saknar allt jag förr haft kärt."
Han drog sin skarpa kniv,
och ändade sitt liv.

Men då igenom dörren in,
kom döden svart med lien sin.
Men Enor skrek: "Vad som än sker,
jag vässar aldrig lien mer!"
Men döden svara: "Nej,
jag kom för att hämta dig!"

[ Tillbaka till visor ]


Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com