Visor och sånger på Lajv-Norr

Herr Peder och Näcken

Skriven av: trad
Insänd av: Fritjof Nilsson < fritjofn@kth.se >

Herr Peder och Näcken

Herr Peder han rider sig söder under ö.
Där fäster han sig till (den)vänaste mö.
Min hjärtans allra käraste, vad sörjen I då?

Inte sörjer jag att vägen den är lång,
och inte sörjer jag att sadelen är trång.

Inte sörjer jag för sadel eller häst.
Inte sörjer jag att du haver mig fäst.

Inte sörjer jag för att jag är ung
att bära guldkronan, hon är lite tung.

Jag sörja, jag sörja, jag sörjer väl må.
Jag vet ju så väl hur du mig nära stå.

För utanför den bredan bro,
där miste jag mina systar två.

Jag skall göra den bron så bred,
även om hon kostar mig tolvtusen träd.

Jag skall göra den bron så stark,
även om hon kostar mig tolvtusen mark.

Själv skall jag bredvid dig rida,
femton mina män på var och en sida.

När som de kommo till borgare grind,
där dansade en lind, där spelade en vind.

Och männen såg nu på djuren bara,
ensam iväg de lät jungfrun fara.

Och när som hon kom på den bredan bro,
där stapplade hästen på fyra gullskor.

Och fyra gullskor, femton gullsömm,
den jungfrun föll i stridan ström.

Herr Peder han talade sin lille smådräng,
hämten mig hit min gullarbetsdräng.
Herr Peder han spelade så ljuvligt
att fåglarna på kvistarna de dansa därvid.

Han spelade barken av hårdaste trä,
han spelade barnet ur moderns knä,
han spelade vattnet ur bäcken,
han spelade ögonen ur näcken.

Herr Peder, Herr Peder du spela ej så hårt.
Du skall så gärna din unga brud få.

Min unga brud henne kan jag väl få,
men jag vill också ha hennes systrar två.

Och där blev glädje och mycken fröjd,
och systrarna voro med svågern nöjd.

[ Tillbaka till visor ]


Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com