Visor och sånger på Lajv-Norr

Den bergtagna

Skriven av: trad
Insänd av: Fritjof Nilsson < fritjofn@kth.se >

Den bergtagna

Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå.
//tiden görs mig lång
Så gick hon sig den vägen åt högan berget låg
//Men jag vet att sorgen är tung.

Hon klappade på dörren med fingrarna de små
-Statt upp du höga bergakung, drag låsena ifrån.

Och upp steg bergakungen, drog låsena ifrån.
Så bar han den bruden i silkessängen blå.

Så vart hon i berget i åtta runda år,
fick sönerna sju och en dotter så båld.

Jungfrun hon gångar sig för bergakungen stå.
-Ack give att jag finge till moder min hemgå.

-Och nog kan du hem till din moder få gå,
blott du ej vill nämna sju barnen de små.

Och när som hon kom hem på sin kära moders gård,
ute för henne huld moderen står.

-Och var har du varit så långan en tid?
Nog haver du väl varit uti rosende lid?

-Och inte har jag varit uti rosende lid.
I berget har jag varit så långan en tid.

I berget har jag varit i åtta runda år.
Där har jag fött sju söner och en dotter så båld.

Bergakungen in genom furudörren steg.
-Varför står du här och talar så mycket ont om mig?

-Och inte har jag talat något ont om dig,
men väl om det goda du gjort emot mig.

-Packa dig på dörren och låt det ske fort,
och aldrig skall du komma mer inför din moders port.

-Farväl min käre fader, farväl min hulda mor,
farväl min väna syster, farväl min käre bror.

Farväl du höga himmel, farväl du gröna jord,
nu reser jag till berget där bergakungen bor.

Så red hon sig över den mörka långar skog.
Hon bitterligen grät, men bergakungen log.

[ Tillbaka till visor ]


Lajv-Norr™
Webbmaster Zakarias Persson, zacke@evolinteractive.com